Bröllop!

Igår sa Anders (min kära bror) och Amanda ja till varandra i Bettna kyrka och blev i och med det Herr och Fru Lundsgård.
Det var nog inte många ögon som var torra när Amanda sjöng för Anders i kyrkan precis innan de sa ja. Jag fick i alla fall kämpa för att inte brista ut i våldsamma snyfftningar.
Hela dagen var perfekt. Vädret kunde inte vara bättre, omgivningarna var romantiskt, vackert sommriga och alla var på bästa bröllopshumör.

Gårdagen kan inte återberättas i ord. Men några bilder (av massor) på det fantastiska brudparet kanske kan ge en liten inblick av den underbara dagen.










Bröllop närmar sig!

På lördag är det alltså dags för min kära bror och Amanda att bli äkta make och maka. Känns lite konstigt med otroligt roligt. Just nu känns det som att jag är mer i gasen än vad Amanda är =0)
Har egentligen ingen större anledning till att vara uppstressad. Klänningen hänger helt perfekt i garderoben, skor och smycken är i sin ordning och Lego-vakten är berädd på att ta sig an viddjuret. Det ända som ska inhandlas är hårnålar och hårspray, men det hinner jag handla på min lediga dag imorgon.
Vädret ser till och med ut att bli det alldra bästa så det finns alla förutsättningar för att lördagen kommer att bli en underbar dag =0)

Måste bara berätta att Lego och jag ligger i hårdträning vad det gäller kontaktfält. Pappa har byggt en ramp som Tira använder upp och ner för altantrappen och den är utmärkt att träna kontaktfält på. Så nu får Lego en lagom dos kontaktfält varje dag ute på Aldal. Det går hur bra som helst, kan helt enkelt inte bli bättre =0)
Supersöta Lego-prinsen!

Lägesrapport

Indra: Är nu helt igång och det med råge. Hon går bättre nu än på mycket länge, kanske någonsin! Vi börjar äntligen hitta tillbaka till galopp-piruetterna som har strulat ett tag. Damen känns mer liksidig  och mjuk nu än på mycket länge.
Jag har anmält oss till 2 tävlingar framöver. Först blir det MsvB:3 på Sorunda Rirklubb den 7 juni och sen blir det en till MsvB:3 på Botkyrka Ridsällskap den 13 juni. Skönt att rida samma program 2 helger i rad, då behöver man inte lära in ett nytt program :P

Leja: Gick helt fantastiskt i torsdags för Emma. Så pass bra att Emma är helt övertygad om att Leja, utan problem, kan lära sig ett par steg piaff inom 2 månader!! Det innebär inte att jag kommer kunna lära henne det på så kort tid. För först måste jag lära mig exakt vad det är jag söker, så jag vet vilka beteenden, benförflyttningar jag ska berömma. Vi får nog helt enkelt låta det ta lite längre tid.
I söndags var vi på hopptävling i Köping. Superfint väder och en fantastisk gräsbana låg grön och fin i solskenet. Första klassen 90cm. gick galant. Leja var pigg allert med mycket bra tryck framåt, vilket resulterade i en felfri runda. I andra klassen 100cm. Hade orken avtagit radikalt. Hon hoppade fint på framridningen men där tog även kraffterna slut. Väl inne på banan gick allt åt skogen så efter 4 st. minskt sagt halvtaskiga språng valde jag att avbryta. Vi åker hem och tränar mera istället.

Lexander: Är nu halt mer eller mindre hela tiden. Longerade honom i grimman häromdagen, då visade han direkt en tydlig hälta på höger fram i höger varv. Det var ju precis det här vi ville ha fram. Det är ju därför jag har ridit honom ordentligt nu ett tag. Nu har vi ju äntligen chansen att uppvisa en tydlig hälta för en veterinär. Men det känns samtidigt inte alls bra. Problemet har blivit så mycket tydligare och rädslan för vad vi kommer att hitta ligger och gror där bak. Mamma ringde till Ulltuna (Uppsala) idag och vi ska få komma dit den 9 juni och träffa en veterinär som dom rekomenderade starkt. Så nu hoppas vi på det...

Lego: Fortsätter vara världens sötaste! Agilityn går bara bättre och bättre. Vi kom precis hem från vad jag tror våran bästa träning hitills. Gungan som tidigare har varit lite läskig, gick idag hur bra som helst. Har varit lite orolig för den men det visar sig ha varit helt i onödan. Slalomen går av bara farten och suget på hinder fortsätter att öka. Han är otroligt följsam vilket gör det viktigt för mig att vara tydlig. På banorna idag blev det ett få tal missar och alla berodde på mig! Skärpning Lena.
Nästa gång är det sista gången på kursen. Känns sorgligt. Även om jag har tänkt fortsätta träna på samma tider på måndagar är det ju alltid kul med träningssällskap och nyttigt att ha någon som står och skriker på en =0)

I övrigt så drar det ihop sig mot bröllop. Bara 4 dagar kvar nu och bruden ligger super förkyld! Dålig tajming, men vi får hoppas att det värsta hinner lägga sig tills lördag.
För min del är allt under kontroll. Klänningen finns nu hemma och är helt fantastisk. Claes kläder är också inhandlade och iordning. Så nu är det bara den sista planeringen kvar och sen är det bröllop!!

Nej nu måste jag sluta skriva. Det här blev verkligen ett lååååångt inlägg!

Köttbulleprinsen!

Får jag lov att presentera, den "Flygande köttbullen"



Du är sötast i världen min älsklingsprins!!

Agilityträningen fortsätter med förbättrade reultat nästan hela tiden. Vem vet var det här kommer sluta =0)

1 år sen!

Igår var det 1 år sedan jag och Claes för fösta gången träffade våran Lego-prins i verkliga livet. Det hade varit en lång väntan men idag för 1 år sen klev Lilla Lego-biten för första gången innanför tröskeln hemma =0) 
Tänk va tiden går fort.

Lego 9 veckor.


Lego 14 månader.


Ikväll är det agility dags igen. JIPPI!!!!

Vill passa på att grattulera Amanda och Vincent för super prestationer på tävlignsbanan i helgen. Dom kom nämligen 1:a i agilityklass II (en pinne till). Samt kom dom 2:a i hoppklass II. Även där en pinne vilket betyder att dom nu är uppklassade till hoppklass III. Stort grattis från Team Aldal!

Agilityträning

Idag stod det agilityträning på schemat igen. Vi går ju en nybörjarkurs på måndagar.
Allt gick super bra. Lego är så otroligt ducktig. Han är pigg, snabb, explosiv något som jag aldrig trodde om honom. Han har dessutom börjat leta hinder på ett helt fantastiskt sätt. Han hoppar inte längre bara det som råkar komma ivägen utan han är helt med när det svänger också. Han är så enkel att köra.

Vi har tidigare "bara" kört 4 pinnar i slalomen. Det går som en dans vid det här laget så idag var det dags för alla 12 pinnar. Det blev ingen större skillnad måste jag säga. Efter det 4 första pinnarna så jobbade Lego bara på helt oberörd, som om ingenting var annorunda. Fantastiskt!!!

I slutet på passet var det dags för långhoppet med ett "vanligt" hinder efter. Vi jobbar mycket med bakåtkedjing, så jag började helt enkelt med endats det "vanliga" hindet.
Lego var super taggad när jag höll honom framför hidret, vilket ledde till att när jag släppte hoppade han av direkt och landade med cyklade framben i hindret.
Såg inte riktigt vad som hända men han blev i alla fall rädd. Han gapade och sträckte på sig både fam och bak flera gånger. Mandis som kan en del om massage och stretching klämmde lite på honom men han reagerade inte på annat sätt än att sträcka på sig igen.
Vi tog hindret en gång till super lågt och sen gick vi på en promenad istället. Såg inget konstigt i rörelsemönstret.
Han verkade inte få några dåliga erfarehter heller. Han vill mer än gärna gå tillbaka till agilityplanen efter promenaden
Väl hemma fortsatte jag massera tills Lego somnade på golvet. Kan hända att han kommer vara lite stel imorgon.

Min älskling!!!

Ojoj!

Nu har jag så där mycket att berätta igen. Ska försöka vara så kortfattad som möjligt.

I lördags var det dressyrtävling med Leja på Ryttarstadion. Konstigt nog så gick det inte alls bra. Vi red på 55%. Samma program som vi, när Leja var 4 år, red på 63%.
Jaja. Tänker inte gräva ner mig i det. Damen har helt enkelt blivit mycket starkare både fysiskt och psykiskt. Detta visade sig genom att Leja, efter att ha blivit sur på framridningen bestämmde sig för att gå emot högertygeln med huvudet rakt upp resten av dagen. Ett fenomen som var som bort blåst dagen efter. Skönt att hon inte är långsint i alla fall =0)

Söndagen började vi med en skön sovmorgon. När till och med husse (Claes) hade sovit ut passade vi på att åka förbi agilitybanan på väg till Aldal.









Så här glad blir man av att köra agility!


Efter agilityn bar det av till Aldal. Jag låter bilderna berätta resten.

Mammma rensar sin 25m. långa rabatt.




Lena, Inda och Lego ute på tur.


Kommer ni eller?!


Vänta på mig!


Mysig galopp i sköna solen.


Sen blev det hoppning med Leja. Vi skiter i dressyren ett tag :P


Vackra, vackra Leja!


Sessan gömmer sig i buskarna.


Lexander fick ingen finare bild än den här.


Vi avslutar inlägget så här...


Hej hopp!

Hej hopp vad tider går när man har roligt och mycket hinner man med.
Leja och jag var ju iväg på hennes första riktiga hopptävling den 26 april. Vi passade samtidigt på att debutera 1m. Något som vi klarade rätt bra faktisk. Ett nerslag blev det, samt 3 tidsfel (totalt 7 fel). Tidsfelen berodde på att jag två gånger var tvungen att göra halt för att få den något taggade tjejen att förstå att det vad dags att byta galopp, men vad gör det. Hon skötte sig super både i och utanför transporten, var snäll på framhoppningen och tittade inte på några konstiga hinder inne på banan. Verkar lovande med andra ord. Jag är super nöjd.
På lördag är det dags för dressyrtävling igen. Den här gången bär det av till Ryttarstadion i sthlm, där vi ska delta i ett LB:3 program. Beroende på hur det går så kanske det snart är dags att ta sig upp till LA vem vet!

Indra är efter svullet framknä, hovböld och vår-hosta nu på väg igång igen. Hon känns dessutom riktigt fin. Är förmodligen mycket nöjd med att få börja arbeta igen och redan på torsdag ska vi få träffa Emma. Känns härligt att få rida "på riktigt" igen. Får se när vi vågar anmäla oss till nästa tävling. Jag är otroligt sugen nu.

Lexander har varit lite halt och där emellan riktigt fin. Jag fortsätter att slita mitt hår, som vid det här laget börjar bli rätt tunnt, över hans mysterium. Jag säger som mamma; Vissa dagar känns hans fall helt hopplöst och andra är man helt övertygad om att det här måste gå att lösa på något sätt. Strategin just nu är att rida på ungefär som vanligt tills vi med säkerhet kan visa upp den hälta jag känner för en veterinär. Känns inte som att vi har något annat val längre. Dom hittar ju ingenting annars, i alla fall inte det verkliga problemet.

Lego kör hårt på agilityträningarna. Det har lossnat regält och han tycker att det är hur kul som helst. Han har världens fart och söker sig efter hindrena super fint. Slalomen har nästan blivit en favorit och nästa träning ska vi utöka natalet pinnar och se vad han tycker om det. Roligt att äntligen har hittat något som verkligen får upp farten i honom. Visst finns det dom som är snabbare, men har är i alla fall tillräckligt snabb för att jag ska ha problem att hänga med =0)
Sötnosen!!!

RSS 2.0