Sessan.

Helgen började på sämsta möjliga sätt. Sessan, pappas högt älskade katt, kom aldrig in på eftermiddagen så som hon brukar. Pappa var förstås helt förkrossad och när natten kom utan en skymt efter henne, trots att vi alla hade letat i flera timmar, var det ingen munter stämning över Aldal precis. Det har aldrig tidigare hänt att hon tillbringat natten ute under alla 8 år hon funnits i livet, så när lördagsmorgonen kom utan att hon fanns bland oss var hoppet näst intill ute. Arbetet på gården fortskred som vanligt hela helgen men det var ett tungt täcke som omslöt hela närvaron.
På söndag förmiddag ringde mamma till en sierska hon känner för att få råd och hjälp. Sierskan lovade att Sessan var vid liv och att hon skulle komma hem. Ett nytt hopp tändes även om ingen riktigt vågade hoppas. Nu hade det gått 2 dygn sen någon såg henne senast.
När jag lämnade Aldal på söndag eftermiddag hade fortfarande ingen sett så mycket som ett spår efter pappas lilla Sessa. Alla grannar var informerade, jag hade med hjälp av Lego sökt av ett stort område kring gården för att ev. kunna hitta hennes livlösa kropp, Anders hade satt upp en skylt vid infarten till grusvägen för att mer avlägsna grannar skulle hålla ögonen öppna, men ingen hade sett henne. Nu började till och med jag tvivla på att vi någonsin skulle få återse vår "lilla tarm" till katt.

Men väl hemma och precis på väg in i duschen ringer mobilen. Det är mamma i andra änden som säger att Sessan har kommit hem. Bara så där! Hel och ren men hungrig. Var hon har varit får vi väl aldrig veta och jag hoppas att hon aldrig kommer utsätta, framför allt min far, för det här igen.

Ni är säkert flera stycken som tycker vi är mer än lovligt löjliga. Jag menar "katter kommer och går som dom vill så är det ju alltid". Men nej, inte våra katter dom är inne på natten så är det bara. Och uppriktigt sagt vet jag inte om pappa någonsin kommer vilja släppa ut henne igen, det återstår att se.

Hur som helst kunde helgen inte ha slutat bättre =)



Indra.

Som alla säkert redan har läst eller hört så har jag bestämt mig för att sälja Aldals drottning, Indra. Efter en trög start med försäljningen började ”äntligen” folk ringa på annonsen och lagom till att 2 spekulanter bokat tid för provridning upptäcker jag en hälta på Indras vänster fram. Paniken var total och efter att ha ringt 2 mycket obekväma samtal till de spekulanter som skulle komma var cirkusen igång. Vår underbara hovslagare, Lotta, kom ut till oss båda lördag och söndag den helgen för att undersöka om en hovböld kunde vara orsaken till hältan, men utan resultat. Då kontaktades vår nästa guru, equiterapeften Sverker. Han kunde efter 2 behandlingar konstatera en streckning på insidan av armbågen. En stor lättnad att det ”bara” var en streckning men vi ville ändå att veterinären kollade upp henne. En tid på Strömsholm bokades och vi åkte dit. Veterinären kunde inte hitta någon annan förklaring till hältan utan var, efter ett totalt böjprov utan andra anmärkningar än att hon markerade något på vänster fram, var nöjd med Sverkers diagnos. Hemrådet blev Metacam i 7 dagar för att hjälpa henne med antiinflammatoriskt samt smärtlindring. När den kuren är slut får jag långsamt och försiktigt känna på henne under uppsutten motionering.

Där är vi nu idag. Indra fick sin sista dos Metacam igår och idag ska äntligen få börja rida igång henne. Sverker ska komma ut igen, förhoppningsvis på fredag, för att känna igenom muskulaturen en gång till. Det kan fortfarande hända att hon behöver mer tid för att läka så nu gäller det att vara observant på hur hon rör sig och inte göra något förhastat.

Så typiskt att det här ska komma just nu. Snart har jag ägt henne i 10 år och hon har aldrig någonsin under dessa år blivit stående så här länge pga. en hälta. Nu hoppas jag bara att hon repar sig ordentligt så kan jag nog snart sätta ut annonsen på nytt.

Hon vill inte bli såld min drottning :(


RSS 2.0