Värsta timmarna i mitt liv.

Äntligen får jag tid att skriva om min fruktansvärda måndag. Tar det i korta drag för jag tror att alla redan hört storyns alla detaljer.

På promenaden efter jobbet avfyrade några mindre intelligenta ungdomar en salva fyrverkerier en bit från oss och Lego blev förstås vansinnigt rädd, blockade sig totalt och sprang i full fart dit nosen pekade. Jag hade inte en chans att varken hinna med eller se vart han tog vägen, han var helt enkelt spårlöst försvunnen. Cirkusen drog igång. Familj, vänner, grannar och alla på facebook (kändes det som) var engagerade i Legos försvinnande och han var verkligen borta. Efter 3 timmars letande, otaliga ångestutbrott och den ena hemska tanken efter den andra från min sida var Lego fortfarande inte hittad och jag började så sakteliga ge upp. Polisen var sedan tidigare kontaktad genom en god vän men hellre ringa en gång för mycket än en gång för lite tänkte jag och ringde 11414 som går till polisens växel.
Kvinnan som då svarade fråga mig om jag tappat bort min hund på en buss?!
-Nej, en mycket konstig fråga tyckte jag var på hon frågade efter att signalement på Lego. Jag förklarade att han såg ut som en räv och hade vid försvinnandet en reflexsele med en lysande lampa på sig.
-Jaha en liten hanhund med dubbla sporrar? Fyllde hon i.
-Ehh precis!!
-Han har legat hos mig här i en timme och är nu på väg upp till hundstallat i sthlm.
-VA!!!!
-Jag ber polisbilen med honom vända och köra hem honom till dig i stället.

Jag trodde knappt det var sant. Men mycket riktigt, när polisbilen rullade in på vår gata satt Lego mycket nöjt i polisens, på passagerarsidans, knä. Lyckan var så klart oändlig!

Det visade sig sen att Lego i ren panik sprungit på en SL buss och när chauffören sen kom till bussgaraget och tittade igenom bussen en sista gång innan dagens slut satt där, som han sa till polisen, en hundvalp med stora ögon.

En mycket ångestladdad historia som blev en gullig berättelse med ett lyckligt slut. Jag är helt fascinerad över att man kan älska en liten hund så mycket. Min underbara Lego-bit <3





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0