Tror jag är redo...

...att svara i telefonen om någon ringer på Indras annons. I måndags och igår var jag helt övertygad om att jag inte änns tänkte kolla vem det var som ringde om jag inte kände igen nummret och hoppade högt varje gång luren surrade. Men idag känner jag mig lite mer redo och nästan lite nyfiken på vem det kan vara som ringer på en häst som Indra. Hon är trotts allt inte såld förrän hon är såld och så länge jag inte har skrivit på några papper är hon fortfarande MIN Indra, så det så!


Till salu...

Jag har bestämt mig för att sälja Indra (tror jag).
Går inte att beskriva hur mycket jag våndas och hur velig jag är, men jag har bestämt mig. Eller jag har iallafall lagt ut en annons på hästnet. Grät floder igår när jag tryckte på "publicera annons"-knappen. Det känns så fruktansvärt...
Saken är den att jag känner att vi inte kommer så mycket längre, Indra och jag, och jag vill mer. Eftersom varken tid eller framför allt pengar är obegränsat hos oss i Team Aldal, var vi tvungna att ta ett beslut om hur vi ska gå vidare. Emma var hos oss i lördags och hon är nu med på noterna. Hon förstår hur jag känner och tycker att det är ett riktigt beslut. Men jag förstår inte för mitt liv hur jag ska kunna se någon annan lasta MIN Indra och åka iväg. Känns nästan som om jag hoppas att den dagen aldrig kommer, att ingen ska vilja ha MIN Indra. Just nu går jag på helspänn hela tiden i skräck över att telefonen när som helst kan ringa och någon börja ställa 1000 frågor om MIN Indra.

Men innerst inne tror jag att det är så här det ska bli, oavsett hur trasig jag kommer känna mig när allt är över.
Så vet du någon som kan ta hand om MIN Indra, hör gärna av dig.

Vackert dressyrsto f-96. Hästar säljes


RSS 2.0