Träning på Hogsta.

Igår åkte vi upp till Hogsta för att jag och Indra skulle få en extra träning för Emma innan helgens stundande tävlingar. Kände på mig redan hemma att det skulle bli en bra träning och det blev det verkligen. Indra trivs superbra på Hogsta och igår vågar jag nästan säja att hon var finast ever! Det fanns inget som var svårt utan ett härligt flyt genomsyrade hela träningspasset. Känns otroligt bra inför helgen.

Mamma köpte ett super snyggt och jättemysigt stalltäcka när vi var på Hogsta. Det var extrapris på det, tror det kostade 1100:- Ett mycket bra pris på ett tjockt stalltäcke som sitter super och har magvärmare. Det blir till att lägga i skåpet och ta fram till nästa vinter. För även om man inte gärna vill tänka på det nu när man äntligen börjar se ljuset i tunnel, så kommer det ju faktiskt en vinter till och då kommer det bli kanon att plocka fram ett nytt, frächt stalltäcka att lägga på. Funderar på om jag ska fråga Emma om hon kan plocka med sig ett täcke till hem till mig nästa gång hon kommer.



I fredgas tog jag en sväng till Hööks faktiskt. Brukar inte shoppa där. Tycker inte att deras saker är så där super bra direkt. Men det var länge sen jag var där och tänkte kolla om det hänt något nytt. Och jag måste säga att jag tycker Hööks har skärpt till sig en del. Hittade en hel det saker som fick följa med hem.


En tränsväska (eller snarare en kandarväska) att hänga det fina, smorda kandaret i på väg till tävling.



Ett däckelunderlägg till Lexanders sele.



Svarta benlindor, går alltid åt.



En prylbag som mamma ska få ha när hon groomar mig på tävling.



Ett par handska med sjukt bra grepp i.

Nya tyglar till Leja.


Ett skärp med bling bling som jag ska ha i mina tävlingsbyxor.


Det var nog allt. Blev en hel del. Stod dessutom och höll i ett Back on track täcka. Kunde dock inte bestämma mig vad som var mest användbart, ett nättäcke som går att använda på sommaren och som man kan ha under andra
täcken på vintern eller ett fleectäcke som är varmare och som man inte behöver ha så mycket ovanpå under en del av året. Får suga på den karamellen ett tag. Det känns helt klart som att det är dags att införskaffa ett hur som helst. 

SVT1 kl. 20.00 ikväll...

...titta då! För dages avsnitt av "Huset fullt av hundar" är nämligen inspelat hemma i vårat ridhus på Aldal. Coolt va :)

Kan inte påstå att det är något vidare bra program i övrigt, men det är ändå rätt skoj att dom varit hemma och oss och levt om.



Namnbyte och Filminspelning

Jag har ju helt glömt bort att berätta att jag faktiskt bytt efternamn! Numera heter jag alltså inte Pettersson utan Wansölin. Och nej jag har inte gift mig jag har ”bara” tagit min kära mors namn. Känns hur konstigt som helst. Kommer nog ta ett tag innan jag fått in snittsen och rutinen på nya namnteckningen för att inte tala om hur lång tid det kommer ta innan jag spontant presenterar mig som Lena Wansölin. Men på det stora hela känns det kalas. Inte för att jag direkta hade något emot att heta Pettersson, det är minsann inget fel på pappsen heller, men Wansölin är ju onekligen lite ovanligare.

Ryggen återhämtar sig fint. Nästan inget ont alls nu. Det blir dock inte någon hoppträning för Anne ikväll, bussen är inlämnad på verkstan och ska byta någon hjullager eller vad det var, men jag tänkte hoppa Leja lite själv hemma i ridhuset och känna på hur det känns.

Igår började ett nytt program på SVT1 som heter ”Huset fullt av hundar” och programledare än Claudia Gallie. Inget toppen program om ni frågar mig. Tyckte inte riktigt att konceptet höll. Men jag tycker ändå ni ska titta på nästa veckas avsnitt. Det är nämligen inspelat hemma i vårt ridhus på Aldal. Rätt coolt! Ingen av oss i Team Aldal hade riktigt fattad vad vi hade sagt ja till när en, för oss, helt okänd person ringde och ville hyra ridhuset och agilityhindrena för att filma några hundar. Men när sen SVT-bussarna rullade in på gården och Claudia Gallie stod på trappen och ville låna toan började polletten långsamt trilla ner, även om det är först nu efter att ha sett första avsnitten som vi riktigt förstår vad det hela handlade om. Så titta nästa tisdag på 1:an kl.20.00. Vi tror att det är just avsnitt 2 som är filmat på Aldal.


Naprapat besök.

Idag har jag varit hos Naprapaten och kollat upp lilla ryggen. Han kunde konstatera att jag sträckt en liten skit muskel som sitter mellan nedersta revbenat och bäckenet ganska illa. Den har liksom gått lite sönder och har då i försvar dragit ihop sig. Så det som gör ont är helt enkelt en muskel i kramp. Det är ingen större fara, utan allt kommer bli tipp topp snart igen under förutsättning att jag VILAR! Ingen ridning på i alla fall en vecka. Och det var väl först där som problemen börjar. Emma kommer på lördag och jag vill ju inget hellre än att varar med. Planen nu är att Emma rider Leja åt mig och jag hoppas kunna rida Indra. Ja menar det är ju trots allt 3 dagar till dess och det måste ju jämställas med en vecka……eller?

 

Imorgon kommer i alla fall Sandra och hjälper mig med motioneringen av hästarna. Himla bra med ridkunniga vänner när man själv är invalid.


Grattis Lego och smärta.

Idag vill jag börja med att gratta världens bästa Legoprins som fyller 3 år! Tänk vad tiden går. Fick senast förra veckan en kommentar från en husse vi mötte när vi var ute på ridtur. ”Den kan inte vara gammal den där?!” och så nickade han mot Lego. Min prins kommer aldrig att bli vuxen helt enkelt :)

Legolas 5 veckor gammal.

Sen har det ju blivit som så att jag på senaste hoppträningen ramlade av lilla Leja och har sedan dess oroväckande ont i ryggen. Kan inte böja mig ordentligt, kan inte lyfta upp saker, kan inte vrida mig i sängen, för att inte tala om att ”hoppa” in i bilen! Det vill säga, jag kan inte rida något vidare heller. Har lyckats kravla mig upp på hästryggen men väl där kan jag inte uträtta så mycket utan ganska omfattande smärta. Känns så där med tanke på att Emma kommer på lördag och tävlingen i Gävle endast är 3 veckor bort.
Imorgon ska jag till en kille som heter Pelle och han ska, enligt mamma, kunna tala om för mig vad min lilla rygg råkat ut för samt förhoppningsvis kunna trolla mig smärtfri på kortast möjliga tid. Jag håller tummarna för att han kan svinga sitt trollspö och göra mig frisk och kry redan till i morgon kväll. Är så fruktansvärt trött på att vara invalid. Jag lider verkligen med alla människor som tvingas leva ett helt liv så som jag gör nu. Förstår inte hur man klarar sig. Kan man varje dag göra precis det som faller en in utan att känna smärta, har man inte mycket att klaga på här i livet. Man lär så länge man lever brukar man säga och jag har verkligen lärt mig att uppskatta det vardagliga efter att ha provat på att leva så begränsad som jag gör nu. Men sam sagt nu har jag lärt mig det och är mer än redo att återvända till mitt underbara smärtfria liv igen.


RSS 2.0