Indra fin igen.

Indra är åter plank och fin I hårremmen, sommarpälsen är på plats och hullet kommer mad rask takt tillbaka. Så skönt att inte längre behöva oroa sig och gissa på alla möjliga tänkbara orsaker till hennes tillstånd. Hon upplevs mycket mer harmonisk än på länge, både vid ridning och i stallet. Man ser på hennes ögon att hon har ett lugn inombords, ett lugn som har fattats under en längre tid.

I lördags fick Indra följa med till Djurgårdens ridklubb och starta en nationell S:t Georges. På framridningen satte vi de bästa travökningarna någonsin skulle jag nog vilja säga. Inne på banan blev damen dock något spänd så den fina traven blev ett poäng sämre tyvärr. Däremot fick vi vår första 8:a på en av piruetterna och resten 7:or. Så kul att piruetterna äntligen börjar kännas enkelt och trots en något spänd känsla kan vi ändå genomföra ett S:t Georges program utan större missar, inte illa.

 

En rockard har införskaffats till Lexander. Han drar ju redan ridhussladden så nu är det hög tid att ta nästa steg i inkörningsprocessen. Har dock inte hunnit prova vagnen än men hoppas hinna göra det i veckan. Tror inte att det kommer bli några som helst problem.

 

Prinsessan Leja brunstar så det står härliga till. Igår hade vi envisa diskussioner på ridbanan om vad dressyr egentligen går ut på, men efter ett tag gick jag äntligen segrande ur striden även om passet fick ägnas åt helt andra övningar än vad jag hade tänkte mig. På söndag är det dags för henne att tävla ingen. Det blir en MsvC:2 på Sorunda och jag håller tummar och tår för att brunstperioden har börjat avta till dess, annars kan det bli mer än spännande inne på banan.


Ja vet, länge sen!

Förlåt, men jag har inte alls känt för att blogga på sistone. Dagarna är fullproppade med arbete och ridning och när kvällen kommer finns helt enkelt ingen ork eller motivation kvar.

 

Indra har sett lite ”dassig” ut under våren. Haft dålig pälssättning, magrat av i både hull och muskler och har inte brunstat på hela våren. Inte likt henne. Eller ja, pendla i vikt har hon gjort hela livet men inte så här mycket. Veterinären, Kajsa, var ute förra måndagen och tog sig en titt på henne, kunde inte säga något konkret vad det kunde vara utan tog ett blodprov och skickade in för analys. Svaret har kommit och visar inte på några som helst konstigheter. Dock va det ett värde (tror det var vita) som låg något högt, inte allarmerande på något sätt med tydligen kan det indikera på parasitangrepp. Självklart har vi skickat in ”kolla masken” och enligt det har hon i princip 0 makar. Både jag och vet. Är dock inte hundra på att man ser bandmask på proverna så vi har kommit fram till att vi makar Indra mot band-äckel-maksen och ser. Nästa steg är annars att göra en gastroskopi och för att kolla hur magen ser ut. Då är det nog lättare att maska henne tycker jag. Vi börjar där så får vi se.

I övrigt är hon pigg och arbetsvillig som vanligt, så jag har beslutat att åka till Hogsta och tävla MsvA:1 nu på söndag. Var hos Emma och tränade i lördags och Indra kändes hur fin som helst så det ska bli kul.

 

Leja-fjuttan ska till Eskilstuna på lördag och gå en MsvC:1. Hon har ju känts så spänd inne på banan och haft minst sagt dålig framåtbjudning, något hon inte har hemma. Så jag och Emma har bestämt att vi sänker ribban något och satar på att komma ut så mycket som möjligt med henne, för att skapa tävlingsrutin hos damen.

 



Lexander börjar komma igång nu. Han känns pigg och glad att få arbeta igen. Gör byten på löpande banor och längtan efter att starta honom i sommar växer för varje gång jag sitter på honom. Något som inte uppskattas av mamma, men varför inte?

 



Håller inte så mycket lektioner, än! Men har en regelbunden elev som jag åker till och det känns riktigt kul. På bara 2 gånger har vi lyckats med fantastiska förbättringar och mitt självförtroende som ”tränare” växer för varje framsteg. Hoppas bara att jag kommer in på utbildningen.


RSS 2.0