Hovböld!

För snart 2 veckor sen trodde vi att Indra rullat fast i boxen då hon var rejält halt när hon skulle ut till hagen på morgonen. Oron kom så klart direkt men erfarenheten säger ju ändå, avvakta. Hältan blev snabbt bättre men aldrig helt bra. Man såg på Drottningen att hon hade ont när hon förflyttade sig, sänkte huvudet och koncentrerade sig på hur hon satte ner hovarna. Vi iakttog henne och tänkte avvakta. Men för 3 dagar sen svullnade hela benet dramatiskt upp. Samtidigt var hon otroligt pallpationsöm på ut och insidan av knät. Nu växer oron avsevärt! Vad har hänt med knät? Är det något allvarligt? Ett samtal till Strömsholm och en tid till idag bokades. En bekant som är veterinär (främst på smådjur) kom förbi igår för vaccinera en annan häst i stallet. Han hade med sig en nyinköpt värmekamera som han gärna praktiserade på Indra. Kamerans bild av Indras ben var ingen vacker syn. Hela det högra benet visade den starkaste röda färgen medan det vänstra mest gick åt blått-grönt. Veterinären berättade att enligt kameran höll det vänstra knät en temperatur på 7 grader medan det högra höll 30 grader! Även han var lite orolig över den starka pallpationsreaktionen hon visade men tyckte att av saknaden av feber ändå var ett gott tecken. Han tyckte dock att ett besök på Strömsholm inte var någon dum ide. Nu hade jag lätt panik! Om han inte kan säga vad det är så måste det vara allvarligt.

Väl uppe på Strömsholm idag tyckte Florian (vet.) att knäet och skenan skulle röntgas. Men när vi sen berättade lite mer detaljerat om hur det hela hade börjat med värme i hoven, lyfte han upp den och pekade nästan omedelbart på utgångshålet från en hovböld strax ovanför strålen! Indra har en silicon fyllnad i hoven för att undvika styltor, förmodligen har det letat sig in lite smutts under som sen inte har kunnat komma ut pga. sulan utan har istället pressats in i hoven och orakat en hovböld som sen fått leta sig uppåt för att tillslut trycka sig ut längre upp. Jag svor direkt över sulorna och förbannade iden med att sätta dit dem. Men hovslagaren lugnade mig och sa att han själv föredrog den här lösningen för att slippa snöstyltor. Att det här skett höll han visserligen med om var sulans fel men att det endast berodde på otrolig otur. Han sa att om man har råd så är denna siliconfyllning det absolut bästa. Hmm, ok då…
Jag undrar bara hur lång tid man ska behöva hålla på med häst innan man åtminstone ibland ska lyckas gissa rätt på vad hästen råkat ut för. Man känner sig en nedrans blåbär när man kommer upp till Strömsholm och tror att knäet ska se ut som sallad på en röntgenplåt och åker hem  med ett silvertape-bandage och en tömd hovböld?!

 

 

Ser det här ut som en hovböld?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0