Mörker tur

Visst börjar det blir ljusare om kvällarna det gör det faktiskt. Men än är det ett tag kvar innan jag hinner rida ut i dagsljus när jag jobbar.
Även om jag är lyckligt lottad som har ett ridhus på gården så kan man inte harva runt där varje dag hela vintern bara för att det råkar vara mörkt ute. Både jag och hästarna ruttnar till slut på att springa runt runt i små cirklar. Nu när jag äntligen börjar få tillbaka Lejas positiva anställning till arbete vill jag för allt i världen inte tråka ut henne med för många dressyrpass under en vecka.
Och ärligt talat! Har man kilometervis med grusväg som nu är beklädd med packad snö som ger ett kanonbra grepp kan man faktiskt träna galoppfattningar från skritt utomhus. Så på med pannlampa och reflexer och bege er ut i mörkret :)



Dags för träning igen.

Japp idag bar det av till Hogsta igen för att trimma Leja för bästa Emma.
Då galoppfattningarna från skritt inte funkade under förra helgens träningstävling var det självklart dessa som stod i fokus. Leja är alltid så fin på Hogsta, vet inte om det beror på att hon trivs där eller om det helt enkelt är Emma som får oss att lyfta varenda gång. Leja var riktigt fin och fattningarna gick som en dans, fortsatt träning på det hemma. Sen red vi igenom MsvB:4, ska rida det i Påsk hos Vällingby Ridsällskap. Det var super länge sen jag red det programmet och har nog aldrig ridit igenom hela med Leja förut. Det är ett program med mycket ökningar i vilket jag tror passar Leja som gärna blir lite tillbaka på tävling. Då får man chansen att fräsa iväg emellanåt och på så sätt sätta mer bjudning i henne. Programridningen har verkligen blivit bättre. Förr blev hon som tuggummi så fort man började rida rörelser på bestämda platser men idag tuffade hon på genom hela programmet och även om det blir lite missar här och där så gör det inget så länge hon bara bjuder!

Det är verkligen fantastisk roligt att rida just nu, skulle kunna hålla på hela dagen om inte mamma stoppade mig. Synd bara att det inte är så mycket tävlingar än. Jag vill bara åka ut med Leja och bygga på det positiva vi hittat och jag ser verkligen fram emot förbättringarna som jag är övertygad kommer komma när som helst :)

 

  

 

 

 

 


Magnettäcket är tillbaka.

Igår kom magnettäcket tillbaka efter sin reparationsresa till Staffanstorp och Pharma Light. Idag fick Indra premiär inviga täcket, någon hon mer än gärna ställde upp på. Hon är den som uppskattar täckets behandling allra mest. Först red jag ett lättare pass i ridhuset och sen la mamma på henne täcket i 20 min. Så skönt att det äntligen är lagat och verkar fungera perfekt igen. Känns kanon att kunna skämma bort mina fina med en välgörande massage efter träning eller under deras vilodagar. Nu kommer täcket att gå varmt det kan jag lova :)


Egen motion.

Måndagar är ofta en hästledig dag för mig. Så idag var det raka vägen hem efter jobbet.
Men då jag inte får min dagliga motion tillsammans med hästarna är det väl inte mer än rätt att jag motionerar på egen hand en dag som denna. Bestämde mig därför för att ge mig ut på en joggingtur. Sagt och gjort med Lego under armen begav jag mig ut. Faktisk riktigt befriande att få bli fysiskt trött på ett helt annat sätt. Sen är jag ju alltid noga med att hästarna ska vara i gott trim både styrkemässigt och konditionsmässigt men slarvar ofta (läs alltid) med min egen träning. Hoppas nu att jag med det här startskottet ska komma igång med att trimma mig själv, i alla fall de dagar då jag inte ska till stallet. Heja mig :)






Träningstävling

Dagen bjöd på en träningstävling på Södertälje Ridklubb med tillhörande fika tillsammans med Kim och Carina. Alltid kul med trevligt sällskap när man är i väg på utflykt.
"Tävlandet" gick ungefär som väntat. En kanonfin Leja på framridningen. Allt tuffade på och det mesta fungerade mer än ok. Väl inne på banan kom lite av den välbekanta spänningen tillbaka men absolut inte alls så mycket som det har varit. Travprogrammet gick bra (även om vi så klart kan ännu bättre) med 6 och 6,5 genom hela travdelen. Sen kom galoppfattningen från skritt som vi verkligen tränat på. Kände redan i skritten att det skulle bli problem så jag red helt enkelt rakt fram i skritt och gjorde fattningen först när det kändes bra. Massa beröm, bröt av och gjorde om fattningen igen innan jag red vidare. Sen strulade, ganska oväntat, ett av bytena. Red likadant här, la en volt och gjorde helt enkelt om och gjorde rätt. Dessa små solostycken i programmet ledde till 3 st 0:or och någon 2:a och någon 3:a. Dvs poängen blev lidande rejält. Inte hela världen! Red otroligt positivt hela vägen och Leja verkade tycka att det hela var helt ok. Gick efteråt in på framridningen igen och red igenom de delar som strulat vilka då satt som en smeck. Typiskt ja, men skönt att jag kan rätta till felen direkt på plats och inte behöva vänta tills dagen efter när man är hemma.
Nu har vi i alla fall kickat igång tävlingsåret 2013 och den första riktiga tävlingen blir först 30 april hos Botkyrka Ridsällskap. Nu är vi taggade att fortsätta den positiva peppan på tävling och jag är övertygad om att det snart kommer ge resultat.


Mjuk uppladdning

Idag hade jag kusin-vitamin Linda med mig i stallet. Jättekul att hon tagit upp ridningen igen och följer med mig ut för att motionera mina fina fröknar.
Idag tog vi först damerna och hundarna på en tur ute i det fria, för att sen jogga loss musklerna på säkrare underlag inne i ridhuset. En mjuk uppladdning inför morgondagens träningstävling. Hjälpte Linda lite som satt på Leja med hur hon skulle tänka och vad hon skulle fokusera på. Dom börjar hitta varandra mer och mer och Linda börjar så sakteliga komma tillbaka till ridkänslan. Jag hoppade upp på prinsessan som hastigast på slutet för att känna lite på formen. Allt verkar vara till belåtenhet inför morgondagen :)


Magnettäcket på väg tillbaka!

För ett tag sedan (måste nog vara minst 1 år) köpte mamma ett begagnat magnettäcke. Har lagt upp bilder och skrivit om det tidigare i bloggen. I somras började täcket strula. Stängde av sig mitt i program och startade ibland inte alls. Jag googlade för att hitta var man eventuellt kunde skicka det för att få hjälp. De ända återförsäljarna fanns i Tyskland och det kändes galet omständigt att först ringa dit (min tyska är mer än begränsad trots 4 år av tyskastudier i grundskolan) för att sen skicka det dit. Täcket har med andra ord blivit liggande oanvänt under oacceptabelt lång tid.
Men i början på året fick jag nog och gjorde ett nytt försök med att googla hjälp. Hittad då nästan genast en svensk återförsäljare, nämligen Pharmalight i Staffanstorp. Ett samtal till dom och det var bara att skicka täcket så lovade de att gå igenom alla sladdar kopplingar etc. Sagt och gjort stort paket skickades iväg. Fick idag ett sms om att täcket är klart och på väg tillbaka till oss! Det var som vi trodde, glapp i ett par kontakter och inget svår-åtgärdat. Passade även på att beställa ett nytt batteri då det gamla inte längre laddade fullt ut. Känns hur bra som helst, äntligen ska hästarna åter få den välbehövliga massagen täcket ger. Särskilt Indra har saknat täcket, hon bara älskar det.

Är du sugen på att veta mer om massagetäckets egenskaper finns massor av info om det och om Pharmalights andra produkter på deras hemsida. Du hittar dom även på Facebook :)





Alla <3-dag!

Japp idag är det alla <3-dag och många tycker att det bara är ett dumt påhitt för att folk ska göra av med pengar. Men jag vill verkligen slå ett slag för den här dagen! Varför inte uppvakta den man älskar eller någon annan som betyder mycket för en lite extra. Bara en liten gest kan göra någon så otroligt glad. Så tänk till lite och hitta på något fyndigt, roligt, gulligt eller omtänksamt och gör någons dag!

Själv fick jag frukost på sängen av mannen i mitt liv. Kan dagen börja bättre <3


Indra börjar komma igång.

Ja Indra börjar komma igång mer och mer så nu börjar man äntligen kunna kalla det ridning igen. Hon känns som alltid positiv och villig att arbeta och trivs verkligen med att få röra på sig. Håller såklart tummarna för att inget ska inträffa som gör att igångsättningen blir drabbad. Känns som att vi är på gång och det Indra känns verkligen toppen. Självklart skyndar vi fortfarande långsamt och siktet på att komma till där vi var kanske inte längre är aktuellt. Men nog skulle det vara kul att hinna med någon start innan vi på nytt börjar leta efter en ny ryttare till Aldals drottning.

 

 


Ledig måndag = Emma-träning

 Efter att ha jobbat på Södran hela helgen kom idag den efterlängtade lediga måndagen. Kan inte finnas en bättre dag att vara ledig på!

Dagen spenderades såklart i hästarnas tecken och det blev en resa till Hogsta för att trimma prinsessan Leja för Emma. Lejas formkurva fortsätter att peka uppåt och det är verkligen en fröjd att rida denna vackra lilla häst. Hon tar i och kämpar som aldrig förr men verkar inte tycka att det är svårt. Piruetterna blir bättre och bättre och serierna kommer så smått. Det svåraste just nu, tro det eller ej, är att fatta galopp från skritt! Då vi har trampat damen en del tror hon hela tiden att det är det vi vill i skritten. Så istället för att bli lite snabb i fötterna inför fattningen blir hon istället lite väl ihop och upp och kommer då inte fram i fattningen. Man ska inte underskatta de något "enklare" övningarna, de kan vara nog så svåra. Så den här veckan kommer innehålla mängder av galoppfattningar från skritt för på söndag är det dags för träningstävling på Södertälje ridklubb. Programmet vi ska ta oss an är MsvB:2 och detta blir startskottet för tävlingsåret 2013 som vi hoppas inleda där vi slutade 2012 och därifrån bara blir bättre.

Leja på väg hem efter en lyckad träning.

 

Vill under dagens inlägg skänka en extra tanke till en vän inom hästvärlden som igår var med en om läskig ridolycka. Anna voltade i landningen efter ett hinder och fick hästen över sig. Detta ledde till helikopterflyg till Huddingesjukhus, röntgen och sen vidare i ambuland med blåljus till KS. Skadorna är blödningar i buk och lunga, trasiga revben och fraktur i ögonbotten. Låter fruktansvärt och jag vet ju till viss del hur det känns. Anna är en fighter och otroligt envis så jag tvivlar inte ett dugg på att hon snart är på benen. Vi hejar på dig Anna. Styrkekramar från Team Aldal. 

Om någon vill följa Annas återhämtning kan ni gå in på hennes hemsida och blogg, Team Fors.


Ridsällskap

Idag är det dags för kvällsjobb igen så hästarna fick åter spänna musklerna på morgonkulan. Den här morgonen hade jag dock hjälp att min bästa vän och favvo hjälpreda i stallet nämligen fina Fru Kling. Det är alltid en fröjd att se henne sitta på Indra. Sandra rider så mjukt och Indra trivs så bra i hennes händer. Sen är det ju självklart superkul med sällis i stallet, att få utlopp för sitt pratbehov samtidigt som man pysslar med det bästa man vet. Tänkte under hela ridpasset att jag skulle ta kort på Sandra och Indra och lägga upp här på bloggen men det blev aldrig av. Hade fullt sjå att hålla koll på fina prinsessan Leja.
Men den 16 mars kommer Emma och håller lektioner hemma hos oss på Aldal och då ska ev. Sandra och Indra vara med. Då lovar jag att ta kort på det fina ekipaget :)


Morgon-träning

Idag jobbar jag kväll på Södra Djursjukhuset vilket innebär att morgonen spenderas i stallet med hästarna.
Blev en riktigt bra morgon! Leja fortsätter att briljera och det känns så avslappnat och harmoniskt just nu. Känns som rena avslappningen trotts att hon jobbar och tar i mer än någonsin. Jag antar att det är den här känsla man strävar efter :)

Indra känns (peppar peppar) fräschare än på länge och idag vågade jag mig till och med på lite piruett-arbete. Det var evigheter sen men färgen går aldrig ur min drottning. Hon älskar verkligen att arbeta och nog minns hon hur man gör. Villigt samlar hon och sätter under sig. Min lilla arbetsmyra <3

Som sagt, en bra morgon :)



Leja

Leja var sannerligen mått bra av vinterns träning och där emellan lite mer vila. Hon är så mjuk och fin nu så det är inte klokt. När vi åkt iväg tidigare med henne och tränat/tävlat har hon haft svårt att slappna av och krupit ihop och haft stora problem med att få henne ta i framåt. All den fina trav hon uppvisar hemma går då självklart förlorad vilket varit mycket frustrerande. Men nu verkar det precis som att hon vuxit i kostymen och uppgiften. Vi har varit uppe på Hogsta och tränat för Emma 3 helger i rad nu och Prinsessan-Leja har aldrig gått bättre. Det är en fröjd att sitta på henne och hon har så lätt för sig. Rörelser som bytesserier, piruetter och passage faller helt naturligt för henne och det är ju först nu, med den skjälvbärighet och bjudning hon uppvisar som vi på allvar kan börja jobba med dessa bitar.
Jag ser verkligen fram emot att komma ut på tävlingsbanan nu till våren och håller tummarna hårt hårt att Leja kommer visa upp sig lika avslappnat då som på träningarna.



RSS 2.0