Indra är nyklippt.

Blev en ganska sen klippning av Indra i år. Hon går ju inte riktigt på högvarv så det har inte riktigt varit prio. Men nu har pälsen vuxit sig så lång att vi inte ens kunde ge oss ut på en normal uteritt utan att hon kom hem helt svettig. Alltid lika skönt när pälsen är borta, lättare att hålla rent, mindre svettig och sen tycker jag att hon alltid blir så otroligt blank efter första klippningen. Vi får se om jag behöver klippa henne något mer den här vintern. Hon sätter inte så fantastiskt mycket päla och nu när jag lyckats vänta så här länge kanske pälsen inte kommer växa så mycket mer. Vore ju strålande! Jag gillar egentligen att klippa men det tar lite väl lång tid då jag är extremt nogrann. Klipper dessutom hela hästen och då menar jag HELA! Från hovar till öron, ja till och med i öronen. Lämnar endast en platta under sadeln. Indra är så fantastiskt snäll. Hon står så tålmodigt och väntar medan jag noga klipper mig fram. Till huvudet och öronen lånar jag Jannikas lilla klippmaskin som är skaddlös och som inte låter så mycket. Vi kompar klippmaskiner, hon lånar min stora och jag lånar hennes lilla. Himla bra :)
Hur klipper ni era hästar? Har ni några bra klipptips att dela med er av?
 



All fokus på Indra.

Tomheten efter Leja är fortfarande påtaglig hos Team Aldal. Beslutet att sälja henne känns absolut rätt men visst fattas hon oss. 
Nu när Indra är den enda krigare vi har ligger allt vårt fokus på henne och på att hon ska ha det så bra som möjligt (som alltid annars förstås). Passar ju alldeles extra bra då att hon just nu känns bättre och fräschare än på mycket länge. 
Det ligger ett lugn över henne som gör ridning så otroligt mycket mer angenäm och lättarbetad. Hon är reglerbar och mjuk som aldrig förr och det känns verkligen som att hon njuter av att få jobba. 
Får se kanske åker upp till Emma en sväng och tränar snart, det skulle vara roligt :)






Indra sätts igång.

Idag har den uppsuttna igångsättningen av Indra dragit igång. Förutom att det är otroligt nyttigt för mig att promenera så är det skönt att rida henne igen, eller i alla fall sitta på henne igen.
Det blev en lugn skrittrunda med Sandra på Leja som sällskap. Indra lunkade lugnt på som om ingenting och visade inga tecken på att vilja bralla iväg eller liknande. Man skulle nästan kunna tro att hon börjar bli gammal och förståndig. Men det håller nog bara i sig så länge det bara är gångarten skritt vi ägnar oss åt. Så fort bet blir galopp inblandat brukar det genast gå hett till. Indra älskar att springa fort :)

Sen kan jag meddela att min mobil numera är upplåst och helt fungerande, äntligen. Har nu bytt Pinkod och ska se till att den sitter kvar i minnet framöver.


Vinter outfit

Nu har täck-kjolen och den matchande jackan från Uhip kommit. Sitter som en smäck och jag är galet nöjd. Vintern, jag är redo!


Kundkväll

Ikväll va det kundkväll på en jätte härlig butik som ligger utanför Nykvarn. Den heter Many Things och har mode för båda unga, lite äldre och även en del inredningsprylar. Butiken ligger mitt i skogen bredvid ägarnas bostadshus. Härliga människor och en familjär känsla. Jag, mamma, Sandra och Pia shoppade loss en hel del, alla hittade riktiga guldkorn som fick följa med hem. Det bjöds på chokladpraliner och förfriskningar, riktigt mysigt helt enkelt. En bra avslutning på en ledig dag.

Kan vart rekommendera den här affären. Gå in på www.manythings.se så finns ett utkast av sortimentet i deras webbshop.


Återbesök

Då är vi klara med Indras återbesök. Hon ser mycket bättre ut och har i stort sätt ingen som helst reaktion på böjprov. Finns dock lite kvar vid longering i vänster varv. Hon är nu ombehandlad i bakknät, ska vila en vecka på behandlingen och sen så sakteliga sättas igång under ryttare. Ska bli skönt att åter få aktivera henne, hon är ju en rätt rastlös själ som vill ha och behöver stimulans.

Indra i hältgången på Strömsholm.


Kvällsjobb

Japp idag ska det jobbas kväll. Har precis ätit upp min sallad och sitter nu och vilar upp mig inför att bossa i receptionen fram till 21.30.

Var ute och tog hand om de stora djuren på förmiddagen. Indra fick en promenad och Leja ett lösgörande arbete i ridhuset. Rätt skönt att jobba kväll ibland faktiskt. Speciellt så här års då det blir mörkt så tidigt för då får man ju rida i dagsljus även någon dag i veckan och inte bara på helgen.

Slängde in vinterdäcken i bilen innan jag åkte hemifrån imorse och stannade till på Bilisten på väg hem och lät dom byta åt mig. Sjukt smidigt! Det tog max 5 min. man fick visserligen betala 250:- men det va det lätt värt. Som sagt 5 min. och sen var det bytt och klart. Nu är jag och Hondan redo för vintern :)



Indra

Indra har som en del kanske redan vet dragit på sig någon form av svaghet i höger bak (knä tror vi). Hon är undersökt på Strömsholm ett flertal gånger och nu på torsdag ska vi dit på återbesök. Sedan senaste besöket har jag promenerat med henne för hand och nu ser hon riktigt bra ut, så nu hoppas jag på att få börja rida igen efter återbesöket.
Idag var ju vädret mindre skoj och dessa dagar känner man sig lite extra lyckligt lottad som har tillgång till ett eget ridhus. Indras promenad fick helt enkelt ske under tak. Inte helt skoj att bara gå runt runt men jag livade upp det hela lite med att köra travintervaller längs långsidorna. Nyttigt både för Indra och för mig :)

Hon ser inte superkul ut just nu men om jag bara får komma upp i sadeln igen kommer säkert både muskler och kondition snart tillbaka.



Hovböld!

För snart 2 veckor sen trodde vi att Indra rullat fast i boxen då hon var rejält halt när hon skulle ut till hagen på morgonen. Oron kom så klart direkt men erfarenheten säger ju ändå, avvakta. Hältan blev snabbt bättre men aldrig helt bra. Man såg på Drottningen att hon hade ont när hon förflyttade sig, sänkte huvudet och koncentrerade sig på hur hon satte ner hovarna. Vi iakttog henne och tänkte avvakta. Men för 3 dagar sen svullnade hela benet dramatiskt upp. Samtidigt var hon otroligt pallpationsöm på ut och insidan av knät. Nu växer oron avsevärt! Vad har hänt med knät? Är det något allvarligt? Ett samtal till Strömsholm och en tid till idag bokades. En bekant som är veterinär (främst på smådjur) kom förbi igår för vaccinera en annan häst i stallet. Han hade med sig en nyinköpt värmekamera som han gärna praktiserade på Indra. Kamerans bild av Indras ben var ingen vacker syn. Hela det högra benet visade den starkaste röda färgen medan det vänstra mest gick åt blått-grönt. Veterinären berättade att enligt kameran höll det vänstra knät en temperatur på 7 grader medan det högra höll 30 grader! Även han var lite orolig över den starka pallpationsreaktionen hon visade men tyckte att av saknaden av feber ändå var ett gott tecken. Han tyckte dock att ett besök på Strömsholm inte var någon dum ide. Nu hade jag lätt panik! Om han inte kan säga vad det är så måste det vara allvarligt.

Väl uppe på Strömsholm idag tyckte Florian (vet.) att knäet och skenan skulle röntgas. Men när vi sen berättade lite mer detaljerat om hur det hela hade börjat med värme i hoven, lyfte han upp den och pekade nästan omedelbart på utgångshålet från en hovböld strax ovanför strålen! Indra har en silicon fyllnad i hoven för att undvika styltor, förmodligen har det letat sig in lite smutts under som sen inte har kunnat komma ut pga. sulan utan har istället pressats in i hoven och orakat en hovböld som sen fått leta sig uppåt för att tillslut trycka sig ut längre upp. Jag svor direkt över sulorna och förbannade iden med att sätta dit dem. Men hovslagaren lugnade mig och sa att han själv föredrog den här lösningen för att slippa snöstyltor. Att det här skett höll han visserligen med om var sulans fel men att det endast berodde på otrolig otur. Han sa att om man har råd så är denna siliconfyllning det absolut bästa. Hmm, ok då…
Jag undrar bara hur lång tid man ska behöva hålla på med häst innan man åtminstone ibland ska lyckas gissa rätt på vad hästen råkat ut för. Man känner sig en nedrans blåbär när man kommer upp till Strömsholm och tror att knäet ska se ut som sallad på en röntgenplåt och åker hem  med ett silvertape-bandage och en tömd hovböld?!

 

 

Ser det här ut som en hovböld?


Indra.

Som alla säkert redan har läst eller hört så har jag bestämt mig för att sälja Aldals drottning, Indra. Efter en trög start med försäljningen började ”äntligen” folk ringa på annonsen och lagom till att 2 spekulanter bokat tid för provridning upptäcker jag en hälta på Indras vänster fram. Paniken var total och efter att ha ringt 2 mycket obekväma samtal till de spekulanter som skulle komma var cirkusen igång. Vår underbara hovslagare, Lotta, kom ut till oss båda lördag och söndag den helgen för att undersöka om en hovböld kunde vara orsaken till hältan, men utan resultat. Då kontaktades vår nästa guru, equiterapeften Sverker. Han kunde efter 2 behandlingar konstatera en streckning på insidan av armbågen. En stor lättnad att det ”bara” var en streckning men vi ville ändå att veterinären kollade upp henne. En tid på Strömsholm bokades och vi åkte dit. Veterinären kunde inte hitta någon annan förklaring till hältan utan var, efter ett totalt böjprov utan andra anmärkningar än att hon markerade något på vänster fram, var nöjd med Sverkers diagnos. Hemrådet blev Metacam i 7 dagar för att hjälpa henne med antiinflammatoriskt samt smärtlindring. När den kuren är slut får jag långsamt och försiktigt känna på henne under uppsutten motionering.

Där är vi nu idag. Indra fick sin sista dos Metacam igår och idag ska äntligen få börja rida igång henne. Sverker ska komma ut igen, förhoppningsvis på fredag, för att känna igenom muskulaturen en gång till. Det kan fortfarande hända att hon behöver mer tid för att läka så nu gäller det att vara observant på hur hon rör sig och inte göra något förhastat.

Så typiskt att det här ska komma just nu. Snart har jag ägt henne i 10 år och hon har aldrig någonsin under dessa år blivit stående så här länge pga. en hälta. Nu hoppas jag bara att hon repar sig ordentligt så kan jag nog snart sätta ut annonsen på nytt.

Hon vill inte bli såld min drottning :(


Tror jag är redo...

...att svara i telefonen om någon ringer på Indras annons. I måndags och igår var jag helt övertygad om att jag inte änns tänkte kolla vem det var som ringde om jag inte kände igen nummret och hoppade högt varje gång luren surrade. Men idag känner jag mig lite mer redo och nästan lite nyfiken på vem det kan vara som ringer på en häst som Indra. Hon är trotts allt inte såld förrän hon är såld och så länge jag inte har skrivit på några papper är hon fortfarande MIN Indra, så det så!


Till salu...

Jag har bestämt mig för att sälja Indra (tror jag).
Går inte att beskriva hur mycket jag våndas och hur velig jag är, men jag har bestämt mig. Eller jag har iallafall lagt ut en annons på hästnet. Grät floder igår när jag tryckte på "publicera annons"-knappen. Det känns så fruktansvärt...
Saken är den att jag känner att vi inte kommer så mycket längre, Indra och jag, och jag vill mer. Eftersom varken tid eller framför allt pengar är obegränsat hos oss i Team Aldal, var vi tvungna att ta ett beslut om hur vi ska gå vidare. Emma var hos oss i lördags och hon är nu med på noterna. Hon förstår hur jag känner och tycker att det är ett riktigt beslut. Men jag förstår inte för mitt liv hur jag ska kunna se någon annan lasta MIN Indra och åka iväg. Känns nästan som om jag hoppas att den dagen aldrig kommer, att ingen ska vilja ha MIN Indra. Just nu går jag på helspänn hela tiden i skräck över att telefonen när som helst kan ringa och någon börja ställa 1000 frågor om MIN Indra.

Men innerst inne tror jag att det är så här det ska bli, oavsett hur trasig jag kommer känna mig när allt är över.
Så vet du någon som kan ta hand om MIN Indra, hör gärna av dig.

Vackert dressyrsto f-96. Hästar säljes


Debut i FEI Prix S:t George!

FEI Prix S:t George, låter det inte rätt coolt! Tänk att jag och min, för 8 år sen, nyinköpta hopphäst har kommit så här långt inom dressyren. Jag lyfter på hatten och tackar Emma Karlsson för att hon hela tiden trott på och stöttat oss genom alla år av med och motgångar. Skam den som ger sig och shit vad jag har lärt mig mycket på vägen.

Till resultatet av vår debut då. Till att börja med var det ett perfekt ställe att debutera på. Mitt ute i ingenstans, ingen som kände igen en och endast 7 starter i klassen, kan det bli bättre.
Indra kändes super i ridhuset där framridningen hölls. Ihop och lugn. Bytesserierna satt som en smäck och piruetterna var helt ok. Ute på tävlingsbanan hittade snabbt våra värsta fiender oss, FLUGORNA! Nu tappade vi lite fokus när det ideligen skulle skakas på huvudet för att bli kvitt dessa vidriga varelser som säkert va hela 2 stycken.
Men som en skänk från ovan kom det en liten liten vindpust precis när vi skulle rida in på banan som sen höll i sig hela vårt program, lycka! Indra skötte sig super. Lydig och vi hade i stort sätt inga missar bortsätt från en taktmiss i en travökning. Tjoho! Poängen blev dock "bara" 58,7% och vi kom på en delad 4:e plats. Hade självklart velat ha mer poäng, det vill man ju alltid, men jag får nog vara nöjd ändå. Såg på filmen att det ser lite springit ut, ett resultat av det fruktade flugorna och något som vi helt klart kan förbättra till näst gång.



Det finns även en film på youtube om man vill se hela ritten.


Här näst ska vi, den 18-19 september, bege oss på meeting till Skövde och då ska Indra få gå MsvA:1 på lördagen och MsvB:4 och S:t George på söndagen. Det ska bli SÅ spännade och jag ser verkligen fram emot det =)

2:a pris igen!

Om det är någon som inte har facebook eller som inte läser på Team Aldals hemsida så vill jag bara berätta att igår var det trävling igen. Och jag och Indra fick, efter en bra ritt på extremt hårt underlag, 66,5% i MsvB:4 hos Eskilstunaortens Ryttarförening och kom på en 2:a plats!!


Puss på dig Aldals drottning <3

Nytt personbästa!

Igår slog jag och Indra till med den bästa placeringen någonsin under tävlingarna på Botkyrka Ridsällskap, klassen var MsvB:5. Mycket otippat då vi inte alls varit direkt samspelta under den gångna veckan. Indra har inte alls varit nöjd, har känts spänd i högervarv och inte varit så följsam som hon brukar.

Under framridningen la jag ner mycket tid på just lösgörande övningar. Red mycket öppna i alla gångarter och flyttade henne mycket i största allmänhet. Allt för att få henne observant och vaken. Indra kändes lugn och koncentrerad redan från start. Kanske kan den underbara solen och det faktum att vi kunde rida fram på utebanan för första gången på åtskilliga månader vara en bidragande orsak att vi båda kända harmoni och glädje.

Väl inne på banan höll den fina känslan av samhörighet i sig och så när som ett galoppinslag i första hörnpasseringen flöt programmet utan en enda miss. Jag kände hur jag riktigt kunde slappna av, tänka på sitsen och koncentrera mig lite extra på att utföra momenten exakt där det ska vara. Någon som märktes i protokollet då vi fick en 8:a på bla. "korrektheten i uppvisningen" (vägarnas rätta ridande).

Resultatet blev 66,73%. Ett resultat som låg i ledning fram till ungefär 5 ryttare återstod, då vi blev nerpetade till en 2:a plats. Kändes surt då jag så otroligt gärna ville vinna men ingen orsak till att hänga läpp. En 2:a plats är vi inte heller bortskämda med och med tanke på att det var 33 ekipage med så är det ju ett utmärkt resultat!

Så här glada var vi efter prisutdelningen =)

Divition 1 omgång 2

Igår gick andra omgången av dressysallsvenska divition 1 laget av stapeln på Wallstanäs Ridklubb norr om sthlm. Gissa om vi var laddade till tänderna efter att ha en seger i första omgången i ryggen. Och så bra det blev!!!! Alla red vi som aldrig förr måste jag säga. Maria gled in som först ryttare och kom ut med 70,47%, inte nog med det så vann hon hela klassen. Sen var det jag och Indra som skulle in i elden. Som vanligt var jag inte helt nöjd med ritten när jag väl kom ut från banan, men domaren verkade gilla även oss för procenten löd 68,14%!!! Våran högsta procent någonsin och vilken strålande kritik vi fick sen! Domaren skrev saker som; Väl ridet... ...mkt lösgjord och samarbetsvillig häst. Fick dessutom 8:or på både lösgjordhet och korrektheten i uppvisningen, inte illa må jag säga! Sisst ut för dagen var Linda och även hon gjorde en super prestation och hamnade på 64,19%, precis utanför placering, alltid lika retligt.
Om ni inte redan har räknat ut det så vann laget även den här omgången. Så nu ser framtiden mycket ljus ut inför finalen som äger rum den 25 oktober på Ekeby Ridklubb. Men man ska inte ropa hej förrän osv....

Maria & Don Diego               Linda & Grand Matte         Jag & Indra <3


En fin blombukett var fick vi även den här gången, samt en skön Kyra K halsduk.


Innan finalen så ska vi dock bege oss några breddgrader norrut för att prova lyckan i Dalarna. Jag, mamma och Indra ska nämligen åka till Vansbro och tävla en 2-dagarstävling den 10-11 okt. Det kommer att bli MsvB:5 på lördagen och en MsvA:1 på söndagen. Ska bli otroligt kul. Bytesserierna sitter som en smäck numera, vilket vi hoppas få visa upp då =)

Allsvenskan divition 1 omgång 1.

Idag gick fösta omgången av dressyrallsvenskans divition 1 av stapeln på Ryttarstadion i Stockholm. Jag och Indra var på plata för att tillsammans med Maria och Emma representera Södertäljes divition 1 lag.

Indra gick bra. Hon kändes jämn även om hon kändes något okoncentrerad. Domaren var, som vi redan visste, lite snål med poängen så vi slutade på 62,56%. Ingen höjdare med ingen ljupdykning heller. Och tro det eller ej men med mina poäng tillsammans med de andra tjejernas fantastiska ritter så lyckades vi knipa åt oss en 1:a plats med laget! Super kul!!! Det är dagar som den här som man verkligen föstår varför man lägger ner allt jobb och tid med hästarna. Att Indra nu känns så bra överlag gör ju självklart ridningen även hemma till ett rent nöje. Men det är ju ändå på tävling som man får kvitto på att det man jobbar med lönar sig. Blod, svett och tårar och allt det där ni vet =)

Nu vill man inget annat än att åka runt och tävla. Så nu ska jag lusläsa höstens tävlingskalender för att hitta så många tävlingar som möjligt.

Här är de fina priserna jag fick. Blommor, pommac, 2 champagneglas med SFK:s logga på, ett presentkort på Sturebadet värt 595:- och sen den vackra gul/blå rosetten såklart (som tyvärr inte fick vara med på bild) =)


Nästa omgång av divition 1 går av stapeln på Wallstanäs Ryttarförening den 29 september. Jag hoppas att jag får förtroendet att rida i laget även då!

Tävling på Botkyrka Ridsällskap

Igår var mamma, jag och Indra iväg och tävlade igen. Den här gången bar det av till Botkyrka Ridsällskap. Programmet var det samma som förra helgen, MsvB:3. Precis som förra helgen hade vi även den här dagen planerat våran tid väl, så någon form av stress aldrig uppstog. Det blir så mycket skönare och roligare så och Indra känns mycket mer tillfreds med tillvaron vilket självklart känn spå henne när jag rider.
Framridningen gick bra. Indra blev lite rädd för en stor häst som skuttade runt när man mötte den på spåret, ett par gånger. Men hon slappnade snart av och arbetade vidare igen.
Under programmet skötte hon sig också bra. Under en travlängning pressade jag henne lite för mycket i ett steg vilket medförde en taktmiss. Otrloligt synd då ökningen i övrigt var riktigt bra. Men den lilla taktmissen kostade oss säkert 2 poäng. Sen hade vi några små missar till men jag var mycket nöjd när jag red ut från banan.
Av några, för mig, okända personer ur publiken fick jag kommentarer som; "Det såg så lätt ut....." "....så okompliserat...." "...vilken fin häst du har...." "...hoppas att du får betalt för den där ritten." Kul att folk tyckte det var underhållande att se oss.
Resultatet blev 62,2% vilket blev en 9:e plats av 25 starter. Inte helt illa men nästa gång vill vi vara placerade =0)

Nästa helg ska vi fira midsommar. Men helgen efter det åker vi till Överby Hästsportförening och då ska vi rida MsvB:5 programmet.

Tävlingsdebut 2009

Efter alla åkommor sin Indra drog på sig i början av året, var det igår äntligen dags för våran tävlingsdebut för 2009.
Det bar av till Sorunda Ridklubb och klassen vi skulle starta i var MsvB:3.
Jag och mamma som annars brukar planerna med ganska små marginaler och där med ganska ofta få ganska bråttom hade den här gången lagom med tid. Så där perfekt så att man kan komma fram till tävlingsplatsen, anmäla sig i lugn och ro, prata med alla man känner titta på Kim och Bugatti som red tidigt i klassen och bara insupa tävlingsatmosfären.
När Indra väl fick komma ut ur transoprten var hon mer än taggad, lite som en luftbalong var hon faktiskt. Hon har inte varit iväg på i alla fall 7 månader så det är inte så konstigt att hon var laddad till tänderna.
Väl inne på framridningen landade ballongen rätt snabbt och Indra kändes helt suveränt fin. När vi sen fick komma in på banan, hade ridit runt ett par varv och speekern hade ropat upp härstamning, uppfödare, äger etc. fick jag meddelandet att det faktiskt var nästan 15 min. tills jag skulle starta och blev då ombedd att lämna banan igen.....
Snopet värre tyckte både jag och Indra.
När vi sen fick komma in på banan för andra gången hade Indra börjat ledsna lite. Inledningen på programmet blev mycket spänt och Indra galopperade ur första halten (det ska vara trav). Men sen släppte det mer och mer och travökningarna blev bättre än på länge. Visst hade vi en del missar med på det hela tagen var jag mycket nöjd med vår insatts.
Vi slutade på en 10:e plats av 17. Inget att skryta med men jag är mycket nöjd med min häst och det känns otroligt bra att få vara ute och tävla med Indra igen.

Ett stort grattis skänker vi till Kim och Bugatti som slutade på 2:a plats i samma klass. Härligt att se att allt hennes slit börjar ge resultat. Det är verkligen så att trägen vinner, skam den som ger sig!

Hovböld!

Har visst inte uppdaterat Indras akuta hälta efter fastrullningen. Förlåt!
Jo så här blev det;
Mamma ringde på måndag förmiddag och sa att Indras hälta hade förvärrats ytterligare. Nu ville hon knappt stödja på vänster framben alls. Så snälla mamma ringde till Strömsholm och sa att vi måste få komma NU! Och det fick vi. Kl. 13.30 lastade vi ut Indra utanför röntgenmotagningen på Strömsholm. Där mötte veterinären Elin Skärlina oss. Indra gick nu nästan helt obehindrat fram och tillbaka i gången utanför röntgen. Typiskt mina hästar att inte vara halta när man väl träffar veterinärne. Elin klämde på vänster framhov med en visitertång efter att ha tagit av skon, Indra reagerade kraftigt vid tryck långt fram i tån och Elin kunde då lugnt diagostisera hovböld. Gissa om vi pusstade ut!! För er som inte vet så är hovböld den "bästa" diagnos man kan få när man har en så pass halt häst.

Vi skickades in till hovslagaren som skar upp ett hål i hoven så att vätsken som samlats där kom ut, la om ett jodopax omslag och sen fick vi åka hem! Enkelt!!!! Nu ska jag lägga om beslaget varje dag i 1 vecka. Sen får Indra på skon igen och vi kan börja arbeta så smått =0)

Det är ju aldrig kul när hästarna får ont oavsett vad det beror på men jag är galet glad över att det inte var en spricka i någon skelettdel...

Får se om jag kan få fram kameran i eftermiddag så kan jag ta kort på "hålet" i Indras hov. Jag tycker ärligt talat att det är lite obehagligt med ett hål i hoven. Det hör ju inte till det normala precis.

Tidigare inlägg
RSS 2.0