Lexander är hemma!

Nu har det snart gått en vecka sen en av de värsta dagarna i mitt liv utspelade sig. Vi börjar nu alla att landa i det som hände och försöka tänka på allt vi gjorde bra den där dagen. Tures matte har tagit sig ut till stallet för att andas hästluften igen och det gick faktiskt.

 

Men det har hänt en del andra saker som jag inte mäktat med att skriva om. Lexander trampar sedan i lördags åter på Aldals mark och det känns otroligt sköt. Han kom hem sent på kvällen med päls som en grizzlybjörn, lera upp till magen, svansen i dreads av lera, pannluggen ner över halva nosryggen och en man på över en halv meter.  Men nog är han sig lik alltid. Biter på allt, inget kan hänga så att han når det för då ligger det snart på golvet. Han bufflar och krånglar, drar in det delade vattenkaret i sin hage och rycker tyglarna ur händerna på mig. Han är hur jobbig som helst och alldeles underbar! Efter att med omedelbar verkan tvättat svansen, klippt av man och pannlugg blev han sig än mer lik. Jag har saknat honom så mycket. Även om det jag egentligen saknar allra mest, nämligen att åter åka på hopptävlingar tillsammans, inte kommer att bli aktuellt igen finner jag ändå någon form av tröst i att åter få sitta på hans rygg. Jag kan fortfarande känna känslan vi hade innan…

 

Hittills är nog 2007 det tävlingsår jag helst skulle vilja uppleva igen. Den självsäkerhet jag kände tillsammans med Lexander på hoppbanan var fantastisk. Men det kommer inte att bli så igen och det gnager i mig, jag saknar hopptävlingarna mer än jag vill erkänna.

 


Lexander diagnostiserad...

Igår åkte jag och mamma med Lexander till Ulvtuna i Uppsala för att en gång för alla få reda på vad det är som orsar Lexanders hälta.
Jag orkar inte skriva och kommer inte ihåg hela utredningsförloppet. Men han blev bedövad i typ alla leder och dom tog säkert 20 röntgenbilder på rygg och lågt på båda fram.
Domen lyder att hans tidigare måttliga förändringar på strålbenen nu är mycket omfattande. På plåtarna ser det ut som att det är gnagt på flera ställen på benet. Kan även röra sig om lösa benbitar....
Han kommer aldrig mer att hålla för träning. Förhoppningsvis kommer han efter en mycket lång vila kunna fungera som promenadhäst, det får framtiden avgöra. Han ska behandlas (hovled, strålbensbuscha) en gång till den 9 juli. Efter det kommer vi köra ut honom till mammas kompis, Anki. Där kommer han att få stå i stora hagar, tillsammans med andra konvalicenter, i ungefär 10 månader. Då röntgar vi honom igen...

Mitt hjärta förblöder och jag har svårt att andas...

...min älskling, han är ju bara 9 år........................

Lexander-rapport.

Då kan vi lägga ytterligare ett vet.besök till handlingarna när det gäller Lexanders skada. Igår bar det nämligen av till Edebykliniken i Hölö (en nyöppnad filial till Mälarkliniken somligger i Sigtuna). Lexander var nämligen halt igen i tisdags för 2 veckor sen så nu tänkte vi prova en ny veterinär för att se om ett par nya ögon kanske skulle kunna lokalisera problemet.

Nu ville vi verkligen att vet. skulle hitta någon fel och inte säga att han är frisk. Och nog fick vi som vi ville alltid...
....men råge =0(

Efter böjprov, longering både på mjukt och hårt underlag och bedövning konstaterades att Lexande var halt lågt på höger fram samt hade ont i båda bakknänen........VA!!! Ok, från att vara i stort sätt frisk så är han helt plötsligt halt på 3 av 4 ben, känns ju lite sådär faktiskt.

Men men, vet. verkade veta vad hon gjorde så det var väl bara att börja behandla. Det blev tillslut 4 sprutor. Hovled och strålben höger fram samt en spruta i varje bakknä.......
Min lilla skrutt, han var mer halt när vi gick än när vi kom, av alla sprutor =0(

Nu är det liten hage i 10 dagar, fenidyn (smärtstillande) 2,5 påse en gång per dag i 14 dagar, skritt vid hand 30 min. per dag och återbesök om 3 veckor.....
Livet kunde ju ha kännt roligare vill jag lova..... 

Stackars min fina kille.

Lexander-rapport.

Igår var equiterapeften, Sverker, tillbaka för att följa upp hur Lexander har svarat på behandlingen han fick förra måndagen. Sverker var mycket nöjd och tyckte att Lexander hade svarat mycket bra behandlingen. Det ända han gjorde den här gången var att sätta 5 nålar. 2 st. på den aktuella sträckningen och 3 st. uppe på korset. Lexander har skapat sig en försvarsspänning där som är bra om han blir av med.
Under behandlingen sträckte Lexander på sig och riktigt stretchade ut bakbenen bakåt. Ett tecken på att spänningarna släpper. När nålarna sedan togs bort ställde han upp sig paralellt med alla 4 benen, något han aldrig har gjort frivilligt tidigare!
Lexander ska nu skrittas i en vecka och sedan sättas igång igen. Sverker sa att; "Om det hade varit min dotter och häst så hade jag låtit dom börja hoppa igen om 2 veckor".

2 veckor!!!!!! Förstår ni hur det känns!!!! Jag vågar knappt tro att det är sant......

Eftersom jag har tänkt att låta mig själv få det lite lugnare från stallet nu och fram över jul, så kommer jag nog inte hoppa förän efter nyår. Men det känns helt ofattbart. Har ju inte hoppat honom på ganska exakt ett år, så vad gör några veckor till. Jag vågar fortfarande inte tro att det är sant. Men jag litar på Sverker.
Ska säga att Sverker har jobbat med det här i 18 år och åker till Stig H Johansson flera dagar i veckan och hjälper honom med hans hästar. Så det är ingen kvacksalvare från djungeln vi har hittat och som lovar oss guld och gröna skogar.
Mina djur får bara det bästa!!




Vem vet. Min dröm kanske går i uppfyllelse en dag.....

Lexander-rapport.

I onsdags blev Lexander halt på nytt.
Jag har nu ridit honom i skogen i ca. 2 månaders tid och för ungefär 2 veckor sedan börjat lägga in enklart pass i ridhuset, mest pga. det totala mörker som råder nuförtiden. Men i onsdags blev han då halt igen...
Samma händelse förlopp som tidigare. Han känns super under passets gång men sedan under nertrappningen så kommer hältan. Den här gången kom den inte förän jag hade börjat skritta av honom. Kännde en orenhet i steget och satte åter igång honom i trav och visst...
..halt igen.

Istället för att kanske oss upp till Strömsholm igen så tog vi idag ut  equiterapeften Sverker, som hovslagaren varmt rekomenderat.
Jag kunde tyvärr inte vara med, men min kära mamma som vet allt om människo- och hästkroppen (nästan iaf) tog han om besöket. Hon är toppen, vad skulle jag göra utan henne. Inte skulle jag ha 3 superfina hästar iaf.

Sverker kännde igen Lexander och sa rätt snart att det här absolut var ett fall för honom. Han trodde att det hela handlar om en gammal fläkskada som gör sig påminnd när den blir varm och lite ansträngd. Han laserbehandlade det aktuella området och satte nålar.  Lexander ska nu promenera vid hand och skrittas uppsuttet så kommer Sverker tillbaka för ytterligare en behandling nästa måndag.
På frågan om Lexander kommer kunna hoppa igen svarade han, "Ja, men kanske inte den här veckan"!!!!!!!

Gissa om jag är hoppfull (haha va fyndigt)! Tänk om jag och Lexander kommer kunna göra hoppbanorna osäkra igen. Jag vågar nästan inte tro det. Kanske lika bra det, för än vet vi ju inte säkert. Men Sverker har verkligen tänt ett ljus i mitt Lexander-mörker! Tänk om jag får min hopphäst tillbaka....



Lexander är halt igen :(

I onsdags när jag red Lexander började han plötsligt halta igen :( Helt utan anledning. Hade ridit ut i skogen en sväng med Lego och gick sen in på paddocken för att känna igen honom lite. Han kändes riktigt bra och sen helt utan anledning efter ett galoppombyte så kändes hans rörelsemönster konstigt. Saktade av till trav och ja visst, halt igen.
Mamma slängde sig på telefonen och ringde till Håkan, kiropraktorn som vi brukar åka till med våra hästar. Snäll som han är gav han oss en tid redan nästkommande dag.

Igår kväll var vi alltså hos Håkan. Han kunde rätt snabbt konstatera en sträckning i biceps på vänster fram. Detta har medfört en ansträngning av halsmuskulaturen samt en spänning i manken. Han stretchade ut musklerna genom att rätt våldsamt dra vänster framben bakåt. Meningen var att Lexander då skulle tycka att det gjorde ont, bli lite förbannad och reagera med att rycka tillbaka benet framåt. Detta skulle göra att han blir tvingad att använda dom spända musklerna och på så vis släppa på spänningen. Men snäll som Lexander är så segade han bara fram benet och Håkan fick kämpa ganske ordentligt för att få loss spänningen när Lexander inte hjälpte till. Tillslut fick Håkan som han ville och musklerna blev genast mycket "lösare".
Vad skulle man göra utan en Håkan?!
Nu ska Lexander skrittas och flyttas i sidrörelser under helgen så ska han långsamt sättas igång nästa vecka. Hoppas att det håller nu...

Även om han inte kommer att halta mer så är dessa bilder ett minna blott (gråter)...

*snyft*........

Nu till något betydligt roligare.

Kräftskiva!

Japp, imorgon (lördag) är det dags för den årliga kräftskivan på Aldal. Det brukar vara en välbesökt tillställning med roliga lekar, goda kräftor, massa sånger och sena timmar.
I år har vi räknat till 35 personer (+ 2 hundar såklart. Tira och Lego är debutanter när det gäller kräftskivor). Det blir en blandad skara då Aldal och Lidaås gård delat på inbjudningarna i vanlig ordning. Detta är en fest som man längtar till under hela året och imorgon är det äntligen dags!
Jag och Amanda får dock tänka oss lite för. Vi ska ju trots allt infinna oss på Sjöhaga kl. 10.00 på söndag, då valpkursen drar igång...
Återkommer med skvaller efter helgen.


RSS 2.0